Fredagstipset!

Det finns säkert tusen olika skäl till att resa. En del reser för att känna sol och värme under en kall vinter, andra för att komma bort ifrån sig själva. Frågan är om det fungerar. Författaren Jenny Diski måste nog hamna i den senare kategorin.

Jenny Diskis resor verkar nämligen vara en slags terapi. I På tunn is reser hon till Antarktis för att uppleva det vita. För henne står vitt för stillhet och kanske till och med utplåning. Hennes barndom var svår och hon har i många år vistats på psykiatriska avdelningar. Där var inredningen vit och helt utan orosmoment. Den känsla de vita vistelserna ingav längtar hon tillbaka till.

Hon reser alltså mot det vita landet Antarktis för att uppleva stillhet. Men väl där upptäcker hon isens alla blå skiftningar och nyanser. Och resan blir inte det lugn i tillvaron som hon strävat efter, istället blir det en resa tillbaka till den svåra barndomen. Jenny Diski gör nästan mot sin vilja en skarp och skoningslös iaktagelse över sig själv och sin mamma. Men boken är också ett exempel på att resor sällan blir som man tänkt sig.

Läs också Den ofrivillige resenären och den nyss till svenska översatta romanen Till den skrivande kvinnans försvar. Båda av Jenny Diski. / Linda