"Teatern kan förändra ditt liv". Så löd rubriken på en krönika av Björn Samuelsson i Östran tidigare i veckan. Så är det. Och det leder mig in i ämnet för denna bloggpost - kultur kan förändra ditt liv.
Bob Dylans "Blonde on blonde", Vincent van Goghs målningar, Fjodor Dostojevskijs "Bröderna Karamasov" - alla dessa verk kan var för sig i någon mening sägas ha förändrat mitt liv.
Egentligen är det individuellt. Det som är "bra kultur" för mig är kanske uselt enligt dig och vice versa. Ingen kan rimligen slå sig för bröstet och beskäftigt hävda: "Jag har facit och sitter inne med den magiska formeln för vad som är finare kultur än annan kultur". Däremot kan jag i ödmjuk blygsamhet ge exempel på vad jag finner vara extra värt att lyfta fram. Och det kan eventuellt förändra ditt liv.
Tidigare i denna blogg har jag gett exempel på ett par verk som jag tycker tillhör de ultimata "allkonstverken". Filmen "Gudfadern" är i mina ögon ett sådant verk. Den bygger på en mycket bra bok och har utmärkt manus, foto, skådespel, soundtrack m.m. Den är resultatet av ett föredömligt hantverk och kan inte gärna betraktas som likgiltig. Den kan faktiskt förändra ditt liv.
Nu vill jag tipsa om en annan film som på samma sätt är baserad på en väldigt bra bok och har gediget manus, fantastiskt foto, fascinerande skådespel, bedårande musik m.m. Den är oerhört professionellt gjord och kan inte gärna lämna någon människa oberörd. Jag syftar på Stanley Kubricks film "Barry Lyndon".
Den är även ett tydligt exempel på att stor konst inte alls måste vara provocerande - något som ju hävdas rent slentrianmässigt lite då och då. Att bli berörd måste inte vara synonymt med att bli provocerad/uppretad/irriterad/förargad/kränkt etc. Det kan t.ex. betyda att man tycker att något är så fantastiskt vackert att man får gåshud eller inte kan hålla tillbaka tårarna.
Boken av William Thackeray finns på biblioteket - lånas på egen risk. Filmen finns däremot inte hos oss - lämna gärna inköpsförslag! Men se upp - den kan förändra ditt liv. / Thomas Olofsson
