Nu tar Kalmarbibliobloggen paus.
Trevlig sommar!
fredag 2 juli 2010
Fredagstipset!
Det finns foton och det finns foton. Det finns musik och det finns musik. Ibland lyckas fotografer fånga magiska musikstunder med sina bilder. Så är fallet med Christer Landergrens bok "Body and soul : en jazzbok i bild och text" (Stockholm, 1987). Inte nog med att boken är fylld av förträffliga bilder; den är dessutom försedd med ett gott förord av Red Mitchell och ett egensinnigt och lysande efterord av Lasse O'Månsson.
Susan Sontag skrev en gång att foton "ger varje ögonblick karaktär av mysterium". Det är en alldeles lysande formulering. Och det är kanske en del av svaret på den fråga som Ulf Lundell ställde i "Högtryck": "Hur ska vi få det här att stanna kvar?". Vissa ögonblick, stunder och tillfällen är ju så underbara, fantastiska eller makalösa att vi vill "frysa bilden" och behålla dem för alltid.
Christer Landergren skrev själv i nämnda bok:
"Något av det svåraste, i alla uttryckssätt, är att formulera sig enkelt. Detta är inte detsamma som simpelt utan tvärtom ett rakare och sannare språk, utan trendigt grumleri som leder bort från grundbudskapet.
Den tekniska färdigheten är viktig, men den får aldrig bli ett självändamål. Den är inget budskap i sig, bara nödvändig för att ge det enkla språket en chans." (s. 121)
Och Lasse O'Månsson citerade Bob Wilber apropå improvisation:
"(...) Om musikern tänker på improvisation för länge så lyckas han inte. Ju mindre han tänker, desto bättre kommer han att lyckas. Det är som med simning, som är en märkvärdig kombination av muskler och timing. Om man tänker på varje andetag, varje simtag, blir armarna och benen osynkroniserade, andningen kommer i otakt och man sjunker. Att improvisera är att simma väl och att ha en distinkt rytmisk känsla." (s. 124)
Om man kommer av sig då? Om man spelar helt fel ton? Ja, då är det en del av utmaningen i improvisationskonst att få den där felaktiga tonen att låta rätt i sitt sammanhang. Det finns flera jazzmusiker som kan vittna om det fenomenet.
Christer Landergrens bok "Body and soul" är en sådan sällsynt bok som låter bilder nästan fysiskt förflytta oss in i en annan tid och en annan miljö. När man studerar hans foton känns det som att ha stått vid sidan av fotografen när han tog bilderna.
Art Blakey får illustrera hur man kan improvisera - här. / TO
Susan Sontag skrev en gång att foton "ger varje ögonblick karaktär av mysterium". Det är en alldeles lysande formulering. Och det är kanske en del av svaret på den fråga som Ulf Lundell ställde i "Högtryck": "Hur ska vi få det här att stanna kvar?". Vissa ögonblick, stunder och tillfällen är ju så underbara, fantastiska eller makalösa att vi vill "frysa bilden" och behålla dem för alltid.
Christer Landergren skrev själv i nämnda bok:
"Något av det svåraste, i alla uttryckssätt, är att formulera sig enkelt. Detta är inte detsamma som simpelt utan tvärtom ett rakare och sannare språk, utan trendigt grumleri som leder bort från grundbudskapet.
Den tekniska färdigheten är viktig, men den får aldrig bli ett självändamål. Den är inget budskap i sig, bara nödvändig för att ge det enkla språket en chans." (s. 121)
Och Lasse O'Månsson citerade Bob Wilber apropå improvisation:
"(...) Om musikern tänker på improvisation för länge så lyckas han inte. Ju mindre han tänker, desto bättre kommer han att lyckas. Det är som med simning, som är en märkvärdig kombination av muskler och timing. Om man tänker på varje andetag, varje simtag, blir armarna och benen osynkroniserade, andningen kommer i otakt och man sjunker. Att improvisera är att simma väl och att ha en distinkt rytmisk känsla." (s. 124)
Om man kommer av sig då? Om man spelar helt fel ton? Ja, då är det en del av utmaningen i improvisationskonst att få den där felaktiga tonen att låta rätt i sitt sammanhang. Det finns flera jazzmusiker som kan vittna om det fenomenet.
Christer Landergrens bok "Body and soul" är en sådan sällsynt bok som låter bilder nästan fysiskt förflytta oss in i en annan tid och en annan miljö. När man studerar hans foton känns det som att ha stått vid sidan av fotografen när han tog bilderna.
Art Blakey får illustrera hur man kan improvisera - här. / TO
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
