Om du inte gillar blues, så kanske den här plattan kan få dig på andra tankar. Undertecknad är absolut ingen expert på blues, men jag gissar nog ganska rätt när jag påstår att det här albumet (som vi har på biblioteket) har haft ett ganska stort inflytande i den vita bluesens historia.
John Mayall hade bildat gruppen Bluesbreakers redan 1963. Tre år senare kom albumet där Eric Clapton var med. Följande år - alltså 1967 - kom "A hard road".Här sticker jag ut hakan som en motvalls kärring och hävdar, att "A hard road" blev det bästa albumet av de två. Bara delvis håller jag med Allmusicguide om vilka låtar som är bäst. "The supernatural" och "Someday after a while (you'll be sorry)" är givna. Men sedan föredrar jag titellåten, "The stumble" och "Another kind of love". "The supernatural" och "The stumble" är helt instrumentala - med virtuost gitarrspel av Peter Green.
Eric Clapton behöver väl ingen närmare presentation, men det är nog inte alla som känner till att Peter Green var en av originalmedlemmarna i Fleetwood Mac. Peter Green försvann senare s.a.s. in i dimman men gjorde vissa glimrande insatser i olika sammanhang - se här.
En annan gemensam nämnare här är basisten John McVie. Han spelade först med John Mayall och blev senare medlem i Fleetwood Mac.
Och trummisen på "A hard road" var Aynsley Dunbar. Han hade kunnat spela trummor bakom Jimi Hendrix, men valet föll på Mitch Mitchell i stället. Aynsley Dunbar spelade sedan bl.a. tillsammans med Frank Zappa och Jeff Beck - två andra makalösa gitarrister.
Allt hör ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar