Fredagstipset!

Vad sägs om lite stämningsmättade bilder så här i höstmörkret? Egentligen borde man kanske blogga om gladare saker men det kan också vara spännande när den yttre verkligheten (höst med kyla och mörker) stämmer överens med de känslor man får av Roj Fribergs bilder. Hans målningar har en drömlik kuslig stämning, speciellt hans målningar av interiörer och landskap i dova smutsbruna, gråa och röda färgskalor. Men det är inte väntan på att det hemska ska hända som orsakar bildernas stillastående kuslighet utan det att målningarna utspelar sig i en andning efter, då allt redan hänt: övergina lokaler från en tid som varit och förstörda landskap. Det kan låta motsägelsefullt men att saker redan har skett ger en känsla av hopp om att något nytt väntar trots allt. Och är det inte så med hösten också? Det är trösterikt att veta något så självklart som att efter allt mörker väntar förhopningsvis ljus och värme - eller åtminstone en annan sorts tid som kan bli antingen bra eller dålig. Men något kommer i alla fall att hända - stillaståendet kan inte fortsätta.

Många av Roj Fribergs målningar tycker jag alltså andas förändring mitt i all svärtan - men inte alla - många målningar är av ett annat slag. Det kan ni utforska i en ny biografi som heter just "Roj Friberg" och är skriven av Lars Nygren. / Linda