Jag har arbetat med ett projekt på mitt jobb i över ett halvår. Det har tagit mycket av min tid och skulle nu avslutas i förra veckan. Så händer det som bara inte får hända, barnen och jag blir magsjuka. Handfallen står jag där med mitt sedan ett halvår förberedda projekt och någonstans mellan spyor och annat… (tror inte att ni vill höra mer) inser jag att jag inte kan gå till jobbet den här dagen.
Med en känsla av hjälplöshet ringer jag till jobbet och pratar med min fantastiska kollega, hon säger ”ta det bara lugnt vi fixar det här, ta hand om dig själv och barnen nu oroa dig inte, det här fixar vi”.
Tillsammans med en annan arbetskamrat räddade de min dag. Tänk att ha sådana kollegor/vänner, vilken förmån!
Tack!
Med en känsla av hjälplöshet ringer jag till jobbet och pratar med min fantastiska kollega, hon säger ”ta det bara lugnt vi fixar det här, ta hand om dig själv och barnen nu oroa dig inte, det här fixar vi”.
Tillsammans med en annan arbetskamrat räddade de min dag. Tänk att ha sådana kollegor/vänner, vilken förmån!
Tack!
Hälsningar från mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar