Fredagstipset!

Peter Nilson: Stjärnvägar - Rymdljus - Solvindar

Vetenskapens värld i SVT har de senaste veckorna visat en serie program om universum. Det första avsnittet hette Tiden och SVT presenterade det så här:

"Varför går tiden aldrig baklänges? Allt i universum sker i en enda riktning. Stjärnor föds, lever och dör och samtidigt expanderar universum mot kaos. Lika säkert som ett sandslott raseras i vinden går universum mot oordning och förfall. Och slutligen mot tidens slut".

Det låter inte så upplyftande precis. Dock kan jag lugna de som inte såg programmet att tidens slut inte kommer förrän om miljarder, miljarder, miljarder, miljarder, miljarder-nånting år.

Faktiskt var programmet inte så nedslående som man kan tro. Det lyckades inte bara få oss vanliga dödliga som råkat slå på tv:n en måndagskväll att fatta varför tiden bara går åt ett håll, det har ett helhetsperspektiv och lyckades sätta varenda litet sandkorn i ett sammanhang utan att bli new age-flummigt! Tvärtom väldigt nyktert och sansat (och det är inte helt lätt märker jag när jag försöker skriva detta...).

Tyvärr finns inte avsnittet att se på SVT Play längre. Något som däremot inte har försvunnit in i den digitala kyrkogårdens glömska är en bok-trilogi som finns i bibliotekets trähyllor: Stjärnvägar, Rymdljus och Solvindar av Peter Nilson.

Böckerna är essäsamlingar. Låt inte det avskräcka. Så här beskrev Peter Nilson själv första delen:

"Stjärnvägar blev till ur en samling krönikor som jag skrev mot slutet av 80-talet i Dagens Industri och Sköna Hem. Jag hade ett stort material av essäer kring vetenskapens världsbild, och så småningom lyckades jag omarbeta några av dem och foga ihop dem till en helhet - en bok om vad vår tids forskare tror sig veta om jorden, livet och universum. Enkelt uttryckt handlar den om vår tids världsbild. Tydligen behövdes de en sådan bok - den har kommit ut i många upplagor och nytryckningar på många språk. Den handlar om hur stort och underligt universum är, vad vi vet om naturens ordning och vad vi kanske inte vet. Faktum är att jag tycker om att spekulera kring vad vi har kvar att upptäcka. Bokens sista kapitel handlar om att resa i tiden, fram till den avlägsna tidsålder då alla hemligheter äntligen blir avslöjade".

Under 60- och 70-talet var Peter Nilson astronom vid Uppsala universitet och arbetade vid astronomiska observatoriet där. I slutet av 70-talet blev han författare på heltid. Han hade en gedigen kunskap och visste verkligen vad han skrev om.

Precis som Vetenskapens värld-programmet är Peter Nilsons böcker greppbara för gemene man, klartänkta och väldigt fascinerande. Och en förvånansvärt passande läsning mellan fredagsmys och söndagsstädning.

/Anna B