Hur skall jag börja? Hur skall jag fortsätta? Hur skall jag avsluta? Denna Bok - John Cowper Powys' "Självbiografin" (på svenska 2009) - är helt outstanding. Den är enastående i sitt slag. Den rubbar alla normala bedömningsmallar. Den får vanliga betygsättningar att verka lika klumpiga som drogade elefanter i en fiiiiin antikvitetsaffär. Denna Bok skall ha en sexa på en femgradig skala. Den skall ha en tolva på en tiogradig skala. Den är utan minsta tvekan ett Mästerverk. Om du bara skall läsa en enda självbiografi under resten av ditt liv, så måste det bli denna.
Egentligen skulle jag normalt sett inte gilla den här Boken. Den är nämligen en kolossalt egotrippande historia med flera svindlande långa meningar - något som jag vanligtvis ser nedlåtande på. Jag efterlyser ofta själva poängen i en historia - men här kvittar det. Här är själva det verbala flödet en stor poäng. Powys halkar in på sidospår så långt borta och så länge att man tror att han helt har tappat tråden. Icke så. Han tar upp tråden igen och kommer tillbaka på huvudspåret så elegant att man inte begriper hur det gick till. Powys är full av paradoxer - något som gör att jag rimligen inte borde stå ut med honom - men här finner jag det bara charmigt. Om han hade levt nu, så skulle jag nog inte vilja ha honom i min vänskapskrets - men så han kunde skriva!
Denna Bok rör sig på samma nivå och i samma klass som de bästa verken av bl.a. Dante, Shakespeare och Dostojevskij. Bättre än så här blir det aldrig.
Du kan läsa mera om John Cowper Powys - denne gigantiske "minor classic" - t.ex. här och här och i denna briljanta essä.
Nu återstår väl för mig bara att citera ur denna Bok. (Det finns böcker och det finns Böcker. Denna är definitivt en Bok.)
"Charlataneriet, eller åtminstone den särskilda art av denna vanryktade bekvämlighet som jag odlar, består i att till den grad låta sig hänföras av de stora, övergripande, enkla aspekterna av någonting som fascinerar en i livet eller naturen eller böckerna eller historien eller psykologin att man utan att vänta på att få alla detaljer korrekta eller på att få passagen verifierad av mer grannlaga forskning helt enkelt förlitar sig på sin egen privata smak, på sina egna fördomar, sin egen fantasi, sin egen inspiration, och av hela sin varelse hänger sig åt glädjen i att grunna på vad man ser och vad man känner. Det är när man impulsivt delar med sig av sina känslor härvidlag till andra som man nedkallar detta missbrukade invektiv över sig. Skulle man tillämpa samma måttstock som fackfolket, som inte ens vågar känna en reaktion på någonting underbart eller magiskt i Naturen eller Konsten utan att först säkerställa alla belägg och utan att först gratulera sig själva till sina egna meriter som adepter och till sin dokumentations akribi, ja då skulle man vara tvungen att kalla några av de klarast strålande författarna i världen vid nedsättande namn." (s. 393)
Mästerverk! / Thomas Olofsson
Denna Bok rör sig på samma nivå och i samma klass som de bästa verken av bl.a. Dante, Shakespeare och Dostojevskij. Bättre än så här blir det aldrig.
Du kan läsa mera om John Cowper Powys - denne gigantiske "minor classic" - t.ex. här och här och i denna briljanta essä.
Nu återstår väl för mig bara att citera ur denna Bok. (Det finns böcker och det finns Böcker. Denna är definitivt en Bok.)
"Charlataneriet, eller åtminstone den särskilda art av denna vanryktade bekvämlighet som jag odlar, består i att till den grad låta sig hänföras av de stora, övergripande, enkla aspekterna av någonting som fascinerar en i livet eller naturen eller böckerna eller historien eller psykologin att man utan att vänta på att få alla detaljer korrekta eller på att få passagen verifierad av mer grannlaga forskning helt enkelt förlitar sig på sin egen privata smak, på sina egna fördomar, sin egen fantasi, sin egen inspiration, och av hela sin varelse hänger sig åt glädjen i att grunna på vad man ser och vad man känner. Det är när man impulsivt delar med sig av sina känslor härvidlag till andra som man nedkallar detta missbrukade invektiv över sig. Skulle man tillämpa samma måttstock som fackfolket, som inte ens vågar känna en reaktion på någonting underbart eller magiskt i Naturen eller Konsten utan att först säkerställa alla belägg och utan att först gratulera sig själva till sina egna meriter som adepter och till sin dokumentations akribi, ja då skulle man vara tvungen att kalla några av de klarast strålande författarna i världen vid nedsättande namn." (s. 393)
Mästerverk! / Thomas Olofsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar