Fredagstipset!

Det är fascinerande med musik. Man skulle kunna tro, att noter skall läsas på ett sätt och inte på ett annat. Så lätt - eller svårt - är det inte. Det finns onekligen utrymme för personliga tolkningar. Det är vi tacksamma för. Tänk bara på alla makalösa "covers" vi kan lyssna till. - Men slut nu med kvasifilosoferandet!

Här följer fem exempel på hur fyra olika exekutörer har tolkat Bachs odödliga mästerverk "Goldbergvariationerna" .

Här spelar Christiane Jaccottet "harpsichord" (vilket kan betyda lite olika saker) på en inspelning från 1989. Speltid: 43 minuter och 36 sekunder.


Här spelar Keith Jarrett också "harpsichord" - just denna byggd 1988 av Tatsuo Takahashi - på en inspelning från 1989. Speltid: 61 minuter och 37 sekunder.

Här har vi kanske det mest lysande exemplet bland "Goldbergtolkningar" på förstklassig inspelningsteknik med fantastiskt bra ljud. Murray Perahia använder en Steinwayflygel på denna inspelning från år 2000. Speltid: 73 minuter och 29 sekunder. (Det är långsamt, men det har gjorts en ännu långsammare tolkning 1957 av Rosalyn Tureck, på nästan 80 minuter.)

Här pratar vi Musikhistoria med stort M. Den unge Glenn Gould slog igenom med dunder och brak med denna sensationellt snabba inspelning från 1955. Speltid: 38 minuter och 32 sekunder.


Och här landar vi på den i mina öron mest fulländade tolkningen - Glenn Goulds andra och för honom långsamma version från 1982. Som mogen man tyckte Gould att pojkvaskern Gould inte hade fattat Bach på ett korrekt sätt. Alltså: gör om och rätta till! Och visst kan man höra mera livserfarenhet och mognad strömma ut genom högtalarna i denna fantastiskt finkänsliga och otroligt skickliga skapelse. (En liten detalj om Gould här.) Speltid: 51 minuter och 15 sekunder.

Har vi på biblioteket något av detta? Kan man lyssna på exempel i You Tube? Svar: ja. / Thomas Olofsson