"Vid samtal med samtida såg hörde jag bakom
deras ansikte
strömmen
som rann och rann och drog med sig villiga och
motvilliga.
Och varelsen med igenklistrade ögon
som vill gå mitt i forsen medströms
kastar sig rakt fram utan att skälva
i en rasande hunger efter enkelhet."
(Inledningen till "Med älven", ur "Mörkerseende" från 1970)
Det geniala är ofta det skenbart enkla. Tranströmers dikter är just det - skenbart enkla och geniala. Bara en sådan sak som "i en rasande hunger efter enkelhet". Så elegant, så snyggt... / Thomas Olofsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar