Nu när sommaren kommer med sin hetta vill jag tipsa om en "het" klassiker, Främlingen av Albert Camus. Det är just hettan jag minns bäst av boken som det innan min omläsning nu var flera år sedan jag läste. Det jag mindes mest var scenen där huvudpersonen Mersault begår ett avskyvärt mord på stranden en stekhet sommardag. Beskrivningen "osar" i dallrande, svettiga färger såsom orange, rött och gult. Efter min omläsning så vet jag att dagen inte beskrivs i de färgerna men det är så jag kommer ihåg det. Förklaringen kan vara att Albert Camus ständigt upprepar att detta är en stekhet tid med luften dallrande i hettan. Troligen är det därför som jag har så starka färgassociationer av boken. Jag har omedvetet kopplat hetta och stark sol till de varma färgerna och bevarat det i mitt minne.
Boken kom ut 1942 och blev Albert Camus genombrott. Det som gör juryn, som ska döma Mersault, mest bestört är egentligen inte själva brottets hänsynslöshet utan det att han inte ångrar sig och inte har några samvetskval över vad han har gjort. Han är till och med oförmögen att visa några känslor över sin nyligen bortgågna mor - det är som om hettan får honom sömngångaraktigt avtrubbad från känslor. Det är en studie i ett mänskligt psyke och är en av existentialismens klassiker. Och den är fortfarande het. / Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar