Fredagstipset!

Det mysigaste med advent var när man som barn varje morgon tände ett ljus tillsammans med sina kompisar i det nedsläckta klassrummet. Och magistern berättade sagor med sin allra mest magiska röst. En del lyssnade intensivt, andra halvsov och de övriga lekte med stearinljuset. Det vi fick gemensamt var ett fantastiskt minne och en upplevelse av det magiska med levande ljus i en mörk tid. Därför vill jag passa på att uppmana alla familjer att varje morgon släcka alla lampor vid frukostbordet och istället tända varsitt stearinljus och lyssna på varandras berättelser. Då kommer advent att bli än mer levande.

En bra början kan vara en dikt, t.ex. den här fina om advent av Carl David af Wirsén:

Adventet

När vintern grytt, om rörd du känner då,
trots köld och frost, en fröjd till hjärtat gå
lik den du förr en gång som barn har känt,
förundras ej: det är advent, advent!

Om i din själ, där jordens lustar dö,
det faller några korn av himmelsk snö
och Edens dörr sig öppnar lätt på glänt,
förundras ej: det är advent, advent!

Om i ditt bröst med ofördunklat sken
den stjärna strålar, huld och silverren,
som för de vise män en gång sig tänt,
förundras ej: det är advent, advent!

Om denna dragningskraft du röna får,
som stjärnors liv och andars genomgår
och till det Hela lockar vart fragment,
förundras ej, det är advent, advent!

Igenom luften vinterkall och klar
med vindens sus en himmelsk stämma far:
"Det barn skall födas snart, som Gud har sänt!
Vak upp till fröjd: det är advent, advent!"

(Dikter 1876)

/Linda