Still walking är en lågmäld och fin historia om outtalade tankar och känslor som behöver få uttryck. Fast det blir aldrig riktigt av utan stumheten förs över till nästa generation. Den plågsamma stillsamhet som finns i en del relationer beskriver regissören Korea-edu Hirokazu fantastiskt med få och långsamma penseldrag.
Så kan man kort sammanfatta filmen. Lite mer utförligt kan man säga att den handlar om en vanlig japansk familj som brottas med pappans förargelse över att sonen inte valde läkaryrket precis som han. Dessutom har han gift sig med en skild kvinna som redan har ett barn. Familjen upplever även sorgen över den son som gick bort för flera år sedan. Spänningen som blir i familjen av den gloria som den döde sonen får är mästerligt skildrad - han skulle ha blivit läkare och tagit över sin fars klinik och han skulle ha stannat kvar och vårdat sina föräldrar på ålderns höst. Trots det upplever man en sorts lättnad när man har sett filmen. Kanske för att stillsamheten fortsätter i familjen utan upprivande känsloutbrott. Man upplever det helt enkelt som en sorts försoning. / Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar