Den här bilden känner nog de flesta igen:
Den är hämtad ur den långa inledningsscenen i "Gudfadern" (del 1). Enligt min ringa mening är den världens bästa film. Om jag hade kunnat så hade jag ändå inte länkat till denna första scen. Man vet aldrig vilka konsekvenserna skulle kunna bli...
Hur som helst räknar jag den inledningsscenen som en av filmhistoriens främsta. Här hamnar vi direkt i filmens grundläggande ton. Det handlar här - som egentligen i hela filmen - om respekt, ära, hämnd, brott och straff (enligt en egen juridik) - och familjen framför allt. Mannen som lutar sig fram och viskar är en inställsam liten obetydlig man. Det han begär av gudfadern - så mästerligt spelad av Marlon Brando - tas inte väl emot. Gudfadern känner sig förolämpad och levererar en utskällning som har sin givna plats i filmhistorien.
Så småningom blev det en filmtrilogi om klanen Corleone. Många klassar del II som den bästa. Tredje delen förbigås ofta med en axelryckning. Men att bedöma tvåan som bättre än ettan kan kännas en aning orättvist. För att riktigt förstå del II måste man nämligen ha sett del I. Man behöver ingen förkunskap för att helt fängslas av första filmen.
Mig veterligt finns det ingen fantastiskt läsvärd essä om filmen "Gudfadern" att läsa "på nätet". Det är märkligt. Ämnet borde kunna inspirera till en alldeles lysande essä - i händerna på rätt skribent. Vi får väl nöja oss med t.ex. detta och detta.
Apropå citat: den scen där Al Pacino säger
"Only don't tell me that you're innocent. Because it insults my intelligence and it makes me very angry."
är en sådan scen i filmen (bland flera andra) där man tror att man ser en dokumentärfilm. Om man inte ryser då, så ryser man nog aldrig.
Och givetvis finns filmen på biblioteket! / TO
Hur som helst räknar jag den inledningsscenen som en av filmhistoriens främsta. Här hamnar vi direkt i filmens grundläggande ton. Det handlar här - som egentligen i hela filmen - om respekt, ära, hämnd, brott och straff (enligt en egen juridik) - och familjen framför allt. Mannen som lutar sig fram och viskar är en inställsam liten obetydlig man. Det han begär av gudfadern - så mästerligt spelad av Marlon Brando - tas inte väl emot. Gudfadern känner sig förolämpad och levererar en utskällning som har sin givna plats i filmhistorien.
Så småningom blev det en filmtrilogi om klanen Corleone. Många klassar del II som den bästa. Tredje delen förbigås ofta med en axelryckning. Men att bedöma tvåan som bättre än ettan kan kännas en aning orättvist. För att riktigt förstå del II måste man nämligen ha sett del I. Man behöver ingen förkunskap för att helt fängslas av första filmen.
Mig veterligt finns det ingen fantastiskt läsvärd essä om filmen "Gudfadern" att läsa "på nätet". Det är märkligt. Ämnet borde kunna inspirera till en alldeles lysande essä - i händerna på rätt skribent. Vi får väl nöja oss med t.ex. detta och detta.
Apropå citat: den scen där Al Pacino säger
"Only don't tell me that you're innocent. Because it insults my intelligence and it makes me very angry."
är en sådan scen i filmen (bland flera andra) där man tror att man ser en dokumentärfilm. Om man inte ryser då, så ryser man nog aldrig.
Och givetvis finns filmen på biblioteket! / TO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar