Fredagstipset!

Stan Getz sade om Lars Gullin: "Jag anser att han är den mest originelle jazzmusiker som Sverige har frambringat. Det är att säga mycket, men de flesta svenska musiker är imitatörer - liksom för övrigt de flesta amerikanska." Lars Gullin tillhör svensk jazzhistorias giganter. Barytonsaxofonister i världsklass är lätt räknade och Gullin var en av dem.

"Fäbodjazz" är ett sådant album som måste finnas med om man på allvar skall bygga en samling skivor med god jazz. Att albumet fick det namn det fick har sin förklaring. Lars Nylin skrev i den mycket smakfulla och föredömliga bookleten:
"När jazzens puritaner i början av 1950-talet kallade Lars Gullins musik för 'fäbodjazz' var det en förolämpning. Ingen yngling från Gotland skulle ostraffat komma till storstaden och kladda ner den amerikanska jazzen med något så simpelt som svenska folktoner."

Vi låter Lars Nylin fortsätta: "Han är en av de stora svenska konstnärerna. Man får ta till August Strindbergs becksvarta dramer och kärva oljor, Hugo Alfvéns ljuva midsommarharmonier, Tomas Tranströmers lyriska landskap, eller Bergmans psykoanalyser, för att hitta andra svenska konstverk som så precist summerar den svenska ursjälen."

Svante Foerster skrev: "Lars Gullin är en av våra stora konstnärer... vare sig du vill det eller inte står han där och vet nästan för mycket om ditt behov av poesi."

Gullin spelade med Charlie Parker, Stan Getz, Chet Baker, Bill Evans m.fl. av jazzens stora stjärnor. Han blev den förste ickeamerikanen att vinna en omröstning om "största stjärnskott" i jazztidningen Down Beat.

Thore Rösnes refererade i Hifi & musik 1986:4 till en intervju med Gullinkännaren Keith Knox: "Gullins sätt att hantera harmonierna var t.o.m. mer avancerat än vad Charlie Parker höll på med." Men ändå blir det så njutbart - "according to me".

Leif Åke Falk skrev i Metallarbetaren 1988:12: "Känslan av vemod och melankoli - och något svårgripbart - vilar hela tiden över Gullins musik."

Och Magnus Säll menade i Arbetaren 1997:7 att "(...) det var Lars Gullin som var den förste [svenske jazzmusikern - mitt förtydligande] att göra jazzen helt och hållet sin egen. Han förenade jazzen med svensk folkton, han blev 'naturlyrikern i nattklubbsmörkret' som Peter Glas skriver i CD-häftet till Danny's Dream. Och detta nästan femton år innan Jan Johansson spelade in sin folkkära skiva Jazz på svenska."

Det står bortom allt tvivel för undertecknad att Lars Gullins musik är som balsam för själen. På "Fäbodjazz" får vi 15 exempel på hans mästerskap. Det är mestadels Gullins egna kompositioner - t.ex. "Danny's dream" - men även musik komponerad av andra. Mina personliga favoriter - om jag bara skall nämna tre - är den redan nämnda "Danny's dream", en makalös tolkning av "Summertime" och den ljuvligt finkänsliga "I fall in love too easily".

Gå gärna in på You Tube och gör din egen sökning på Lars Gullin. Var beredd med näsduk, ty så berörd kan du bli.

Sök sedan här. / TO