Vad är ytligt? Vad är djupt? Är något automatiskt djupt därför att det är poetiskt, metaforiskt och fyllt av bildspråk? Är något automatiskt djupt därför att det är mångordigt och skrivet med komplicerade meningsbyggnader? Svaren på båda dessa frågor är enligt min ringa mening ett kategoriskt Nej!
Vad är finkultur? Vad är populärkultur? Går det att jämställa med djupt och ytligt? Är begreppen utbytbara? Är de synonymer? Troligen inte. Miles Davis' album "Kind of blue" anses bland professionella jazzmusiker vara något av det bästa som har gjorts inom jazzen. Många anser detta album t.o.m. vara det absolut bästa ("finaste") som någonsin har spelats in. Och samtidigt är detta det jazzalbum som har sålts bäst av alla jazzalbum genom tiderna. Här smälter således fin- och populärkultur samman i ett enda begrepp - förevigat på 30th Street i New York våren 1959.
Miles brydde sig nog inte om dikotomin djupt/ytligt när det begav sig. Han gav "helt enkelt" järnet och sedan fick det bära eller brista. Enligt Chick Corea (eller var det Herbie Hancock) - en av hans medmusiker senare i den helt makalösa karriären* - fanns det för Miles Davis knappt rätt och fel inom musiken. Miles kunde (enligt Corea eller Hancock igen) få ett falskt ackord från en medmusiker att låta rätt genom att omedelbart efteråt blåsa en magisk ton i sitt horn - som fick allt att låta rätt.
Många är historierna kring inspelningen av detta album. Hur mycket som är sant och vad som är lögnaktiga och mytbildande efterhandskonstruktioner vill jag inte fördjupa mig i. Det borde gå att lita på de berättelser som givits oss av dem som faktiskt var med när det hände.
Det finns många som anser att bloggar är alldeles för ytliga och "snuttifierande". Här vill jag inte bli beskylld för att "snuttifiera". Således följer några länktips här och här och här och här och här och här - om du nu vill fördjupa dig i detta ämne.
* Fotnot: För den som vill veta mera om Miles' karriär är det absolut nödvändigt att läsa hans självbiografi - baserad på intervjuer. Det stycke (s. 422f) där det beskrivs hur han under en stor fest 1987 hamnade i en dispyt med en politikerfru om hans betydelse i musikhistorian är obetalbart kul läsning. / Thomas Olofsson
Vad är finkultur? Vad är populärkultur? Går det att jämställa med djupt och ytligt? Är begreppen utbytbara? Är de synonymer? Troligen inte. Miles Davis' album "Kind of blue" anses bland professionella jazzmusiker vara något av det bästa som har gjorts inom jazzen. Många anser detta album t.o.m. vara det absolut bästa ("finaste") som någonsin har spelats in. Och samtidigt är detta det jazzalbum som har sålts bäst av alla jazzalbum genom tiderna. Här smälter således fin- och populärkultur samman i ett enda begrepp - förevigat på 30th Street i New York våren 1959.
Miles brydde sig nog inte om dikotomin djupt/ytligt när det begav sig. Han gav "helt enkelt" järnet och sedan fick det bära eller brista. Enligt Chick Corea (eller var det Herbie Hancock) - en av hans medmusiker senare i den helt makalösa karriären* - fanns det för Miles Davis knappt rätt och fel inom musiken. Miles kunde (enligt Corea eller Hancock igen) få ett falskt ackord från en medmusiker att låta rätt genom att omedelbart efteråt blåsa en magisk ton i sitt horn - som fick allt att låta rätt.
Många är historierna kring inspelningen av detta album. Hur mycket som är sant och vad som är lögnaktiga och mytbildande efterhandskonstruktioner vill jag inte fördjupa mig i. Det borde gå att lita på de berättelser som givits oss av dem som faktiskt var med när det hände.
Det finns många som anser att bloggar är alldeles för ytliga och "snuttifierande". Här vill jag inte bli beskylld för att "snuttifiera". Således följer några länktips här och här och här och här och här och här - om du nu vill fördjupa dig i detta ämne.
* Fotnot: För den som vill veta mera om Miles' karriär är det absolut nödvändigt att läsa hans självbiografi - baserad på intervjuer. Det stycke (s. 422f) där det beskrivs hur han under en stor fest 1987 hamnade i en dispyt med en politikerfru om hans betydelse i musikhistorian är obetalbart kul läsning. / Thomas Olofsson
Denna skiva är fantastisk, jag är inte så glad i jazz men Miles gillar jag skarpt. Lars R
SvaraRadera